Tokyo på kvällen

Vi möts vid Shinjuku station på sen eftermiddag, när pendlarströmmen tunnas ut och lyktorna börjar tändas i gränderna bakom.

Vi börjar tvåhundra meter över gatan på den fria utsiktsvåningen i solnedgången, med Shinjukus torn nedanför och, en klar kväll, Fujis silhuett vid horisonten.

Minnenas gränd, en korridor av rök och grillkol under spåren. Vi slår oss ner vid en disk och äter spett direkt från grillen — kycklinglår, purjo, svamp — precis som kontorsfolk gjort här sedan 1940-talet.

En promenad genom Tokyos högljuddaste kvarter — skärmar, skyltar och Godzillahuvudet ovanför biografen. Jag förklarar vad kvarteret är, vad det inte är, och vilka gator som är värda uppmärksamhet.

Något lekfullt mellan barerna: inne i Round1 Stadium i Kabukicho köper vi mynt och slår bollar mot kastmaskiner, från mjuka kast till riktig matchhastighet. Så släpper Tokyo på ångan efter jobbet, och det är riktigt kul även om man aldrig hållit i en bat.

En lugn paus intill neonkvarteren. Vi besöker Hanazono, Shinjukus shintohelgedom nära Golden Gai, och pratar om torii-portarna, rävväktarna och hur man visar sin vördnad.

Tvåhundra små barer i sex gränder, var och en med sitt eget tema och sina stammisar. Vi sätter oss i en där besökare är välkomna, och jag översätter både menyn och samtalet.

Kvällens huvudmåltid på en riktig izakaya: sashimi, grillad fisk, tempura och små säsongsrätter som delas över bordet, med sake vald därtill. Det är så japanska vänner faktiskt äter ute, och här avslutar vi kvällen.